En tung vikts boxnings kväll

Ännu en gång måste jag gråta mig till sömns. En tung kväll i lägenheten.

Det är inte lätt när man känner att det mesta inte känns rätt. 

Det är jag mot dem. Alla är mot mig. Ingen vill ha mig.

En röd bordellampa lyser upp tillvaron.  

Det är den som visar att sorgen inte är ett mörker, utan endast ett återsken av ljuset. 

Precis som vår måne speglar solens strålar. 

Det hela startade med att gangster-gurra visade var kranen till tvättmaskinen satt. Han visade att jag skulle vrida på den när jag skulle tvätta. 

Jag vet inte riktigt vad som hände, allt gick bara så fort. Efter bråkdelen av en sekund var det blod över hela badrumsgolvet. Den tjocka tunga vätskan spred sig som en löpeld över det gnistrande snölandskapet.  Jag svettades i nacken. Blodet tog död på allt själsligt inom mig. 

För att få stopp på vätskans framfart grep jag tag i närmaste handduk. Jag slängde den mot ondskans ögon för att rädda det levande som ännu fanns kvar.

Nu står min familj och tittar på mig med emaljögon.

Men jag vet att jag har dig Muhammad Ali. Jag vet att du finns där. <<3333>

Jag summerar kvällen med denna film, samt dessa ord: Inom boxning med flera sporter kastar sekonden in en handduk i ringen som en signal för uppgiven match. Därifrån kommer uttrycket Kasta in handduken som innebär att man ger upp.

nej, nu ska jag gå och lyssna på kent och skära mig i armarna

The big 