I våra liv händer det mkt, men här händer det desto mindre.. Känns lite som att jag glömt bort hur man bloggar faktiskt. Eller gör man på nåt speciellt sätt? Aja, mitt liv leker, så gott som. Jobbet på Sporten i ljusdal är precis som jag förutsåg en jävligt rolig grej. Veckan vi nu befinner oss mitt i är av det mest häktiska laget.. Har/haft att göra: Matte nationella, inlämningsuppgift geometri, bokanalys av Therese Raquin, prov i romantiken och realismen, prov i samhälle, inlämningsuppgift samhälle, jk-artikel jk-krönika jk-personporträtt jk-enkät, inlämningsuppgift närlingslära.

Antingen tänker du; jävlar vad med grejer, eller så tänker du; skryt lagom. Jag skulle tänkt som det senare alternativet, men faktum är att det är rätt jobbigt faktiskt. Hinner knappt träffa Sara - hon har lika mycket i skolan. Har lite svårt att förstå hur lärarna kan lyckas klumpa i alla dessa uppgifter och prov till sista veckorna.

Och studiemässigt blir det inte bättre av att jag drar till stövellandet om prick en vecka. Å andra sidan ska det bli jävligt skönt att åka iväg och bara chilla i havet som förhoppningsvis inte är allt för kallt. På tal om italien, nån som har lust att låna ut ett nikonobjektiv typ 70-300 en vecka? Och på tal om kamera, jag har fått veta att jag kommer att leva rätt gött i sommar, inte som nu då med en tjuga på kontot. Men vafan allt går runt, mat finns i kylen och vatten finns i kran.

Här i flatan är det inte bara jag som lever ett till synes häktiskt liv, alla har grejer som ska redovisas osv, men fuck shit snart är de sommar och fest (lr nåt).

kontentan av detta inlägg för er som inte orkar läsa hela utsagan: antevalsbergärintetröttpålivetpånågotsättbarapåskolanochalltsomhördärtillmenserframemoten

sommarmedsara.



(ANDREAS)